Ingrid Marie igen

Råsaftcentrifug + många äpplen + en rejäl bit ingefära + en halv citron = fantastiskt god juice!  

Gott att blanda i lite kolsyrat vatten också, om man vill. Glasen inköptes på en gårdsloppis i Dalsland förra sommaren. Totalt 6 st, som nya och i originalförpackning från Surte glasbruk.

Höstens sista äpplen

Idag blev det en tur till Herrestad för att tända ljus på kyrkogården, och till Ljungskile för däckbyte i grevens tid och dessutom i veritabelt skitväder... Samtidigt passade vi på att plocka höstens sista äpplen; vinterns röda och härliga Ingrid Marie. Vissa väger upp mot 3 hekto styck! Det fick bli en av mormors klassiker till efterrätt i kväll: ugnsstekta äpplen. Oerhört enkelt, oerhört gott! Äpplen, hackade nötter eller mandel, lite socker, kanel och smält smör. Gröp ur ett hål med en sked och tryck i fyllningen som du har rört ihop. (Se till att det finns lite botten på äpplet kvar) Om äpplena är fasta så skala dem och pensla med smält smör och baka dem i ca 25-30 min i 225 grader. (Om de är av en mjukare sort, skala inte och slå upp "Vår kokbok" på sid 479, för att dubbelkolla tiden i ugnen, men jag tror det är ca 15-20 min.)  

Nästan 300 gram!

Äpplen & oktober

När man (läs jag) väl har accepterat att sommaren är över för den här gången, och att den blev som den blev, så känns det riktigt skönt med höst! September månad var ovanligt varm och bjöd badmöjligheter, men också på sensommarens och höstens trädgårdsbär och frukter. I familjen finns flera trädgårdar och i år är det verkligen ett äpple-år! Det har ätits äppelpaj efter äppelpaj och pressats juice på hink efter hink av Alice, Katja och andra.... Och det är inte på långa vägar slut ännu, snart kommer även Ingrid Marie :-).  Man borde satsa på att köra till ett musteri, men den här gången får det duga med råsaft-centrifug. Supergott bara som det är, eller med lite färskpressad lime och kolsyrat vatten i. 

Hösten har alltid haft lite av nystart och omstart över sig för mig. På universitetet (där jag ju arbetar nu) känns det än mera så: terminen har just startat, alla kollegor är tillbaka efter semestrarna och nya studenter trampar i korridorerna på Humanisten. 

Jag fyller på lagret av anteckningsböcker och post it-lappar inför höstens arbete med avhandling och annat. Nu är det så att jag sedan länge har en stor svaghet för alla typer av pappersvaror, som brevpapper, skrivböcker och sådant. Lagret riskerar inte att bli tomt i det närmaste, men när jag fann den fina serien APPEEL så kunde jag ändå inte låta bli att fylla på lite... Pappret är miljövänligt framställt och gjort av.... ja, just det: äppelskal! Dessutom säljer Akademibokhandeln just nu hela serien för halva priset, så passa på!

 

Denna första helg i oktober avslutades med ett annat sorts "äpple", nämligen med ett besök hos våra vänner i Studio Skatan, där det visades fantastiskt fina foton från "The Big Apple" tagna av fotograferna och studioägarna Markus Andersson och Anna Edlund under en resa tidigare i år Spännande och tankeväckande motiv från New Yorks gator!

Agrumi di Sicilia - Citrus från Sicilien

Något av det bästa med att vara i Italien är alla de inhemskt odlade frukter och grönsaker som finns att tillgå på marknader såväl som i vanliga matbutiker. Nu närmar sig också den bästa tiden på året för citrusfrukter och många av de finaste kommer från Sicilien. Igår var jag på just en siciliansk restaurang och åt en SORBETTO AL CEDRO som var vansinnigt god. Cedro heter på svenska sötcitron, cedrat eller suckat och är väl inget man träffar på speciellt ofta utom i form av just....suckat. De där syltade bitarna av fruktens skal i bakverk. Eller? Går det att få tag i de färska frukterna även i Sverige numera? 

(Restaurangen heter förresten Sicilia in Bocca och ligger på Via Flaminia 390. Rekommenderas!)

Idag hittade jag sicilianska klementiner och MIAGAWA, eller miyagawa, i den lokala matbutiken. Det sistnämnda är en frukt jag vare sig sett eller hört talas om tidigare. Den kommer tydligen ursprungligen från Japan och ingår i gruppen satsumas och mandariner, men skalet är grönt som på en limefrukt. Smaken påminner möjligen om en blandning mellan mandarin och röd grapefrukt. Väldigt goda!

Sapori d´inverno, vinterns smaker

Sen fredag eftermiddag landade vi i Bologna, staden med många smeknamn: La Grassa (syftar på all god mat), La Rossa (på grund av husens och tillika många invånares politiska färg) och La Dotta (den lärda).  Här bodde etruskerna i staden de kallade Felsina. Här anlade romarna staden Bononia. Här grundades världens första universitet år 1088. Första och enda gången jag varit här tidigare (också då i sällskap med M) var det juni och nästan +35 grader varmt... Nu är det annorlunda, minusgrader och efterdyningar av torsdagens ”snökaos” i staden. Vilka kontraster!

De flesta som läser den här texten består nog av vänner och familj, men kanske är det ändå på sin plats att nämna något om vad jag sysslar med numera... Jag forskar om hur arkeologin såg ut och formades som vetenskap under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Mer specifikt ska jag undersöka de svenska arkeologernas kontakter med Italien. 

En viktig händelse för min forskning är en internationell arkeologisk kongress som ägde rum i just Bologna år 1871, där flera svenska forskare deltog. Jag är inne på min andra termin som doktorand och denna, liksom den förra, kommer till största delen att bestå av kurser- Det innebär att det tyvärr inte blir så mycket arbete gjort med själva avhandlingen. I en lucka mellan alla kurser gick det i alla fall att planera in en studieresan till Bologna med omnejd. Resan gör jag med stöd av ett resestipendium från Fondazione Rausing, en fond som är knuten till Svenska institutet i Rom. Målet är att kunna besöka några av de museer och arkeologiska platser som de svenska forskarna besökte under Bolognakongressen 1871.

Vår adress den här gången är Piazza San Francesco, där vi hyr en liten lägenhet av Elisa, som visade sig vara ”curator” och jobba med samtidskonst, installationer och offentliga konstverk. Och just det, apropå på familjen Rausing... Taxichauffören som tog oss från flygplatsen undrade var vi kom ifrån, och när han hörde detta fick vi veta att hans fru varit i Sverige flera gånger. Hon jobbar för företaget Tetra Pak, vilket som bekant har grundats av Rausing. ”Åk med henne till Sverige nästa gång”, sa vi.

På kvällen hasade vi oss fram på snöhal travertin under Via Portellos portiker och arkader. Vi hamnade på Trattoria Baraldi som visade sig servera både god och bastant mat, vilket passade alldeles utmärkt en kylig vinterkväll efter en lång resdag. På menyn har de bland annat en ”avsmakningstallrik” i inte mindre än 5 olika varianter: Bolognese (kött), Pesce (fisk), Vegetariano, Vegano och Sapori d´inverno (vinterns smaker). Vi testade två av dessa, väldigt gott!

Piazza San Francesco

NOVEMBER I ROM

 Höstrusket kan slå till rejält i Rom med skyfall och åska, men vädret kan snabbt växla till riktigt kallt och klart. Även om man gärna förknippar en Rom-resa med ljumma kvällar på uteserveringar så rekommenderar jag verkligen att uppleva staden under denna ”mellantid”,  i glappet mellan den varma senhösten och den stundande julturismen. Ett ställe som är perfekt att besöka en novemberkväll är Castel Sant´Angelo. Man får definitivt den rätta historiska känslan och utsikten över Rom och Vatikanen är något extra. Om man klär sig varmt är baren, som ligger högt på på ”utsidan” av kastellet, ett trivsamt ställe att ta ett glas på. Istället för att sörja uteserveringarna kan man slinka in på något av alla trevliga caféer och barer. 

En av våra favoriter för tillfället är AK bar i Trastevere, där man kan komma förbi hela dagen för frukostkaffe, eftermiddagsfika, aperitivio eller en matbit. Inredningen går åt det eklektiska, lite kitschiga hållet, med fantastiska gamla möbler och små soffgrupper. Dessutom spelar de väldigt bra musik.  

Trajanus villa, Trevi och Fänkålslikör ”fatto da noi”

Denna torsdag i mars fick jag möjligheten att åka med på ett studiebesök till den så kallade Trajanus Villa utanför Trevi, där det sedan flera år pågår arkeologiska utgrävningar. Efterlängtat morgonkaffe, serverat av två trevliga kvinnor på Café Roma,  intogs i den lilla staden Subiaco, där de hugade även passade på att inhandla lokalt vin i en intilliggande butik. Sedan var det dags för romerska ruiner! 

 

Ansvarig arkeolog på plats, Agostina Appetecchia, visade oss de senast undersökta delarna.  Attribueringen till Kejsar Trajanus är något oklar. I nuläget är det egentligen endast villans datering som kan användas som bevis för att den skulle ha tillhört kejsaren.  Personligen tycker jag att villan och dess använding är lika intressant även utan Trajanus inblandning, kanske till och med intressantare. Om vi istället utgår ifrån att det inte var kejsaren som ägde villan, vem kan det då ha varit? Hittills är det villans offentliga delar som grävts fram, med en trädgårdsanläggning, fontäner  och flera salar för mottagningar. 

Georadar, det vill säga tekniska undersökningar där man sänder signaler ned under markytan för att avläsa om det finns strukturer och lämningar, visar att det finns mycket mer dolt på platsen. Agostina berättade att det bland annat finns en oval struktur, som skulle kunna vara en liten amfiteater eller möjligen en fiskdamm. En stor del av villan ligger fortfarande under jord och Agostina och hennes kollegor tror att det är där de mer privata delarna av bostadskomplexet kan finnas.

Efter besöket på utgrävningen åkte vi till Trevi, som ligger längs floden Aniene. Faktum är, att precis som man kan drista sig till att gissa, ska vattnet i Fontana di Trevi ha kommit ända härifrån under tidigare epoker. (Om det stämmer eller ej idag, tänker jag inte bry mig om att ta reda på!)

I Trevi finns ett kastell med anor från 1100-talet som tillhört familjen Caetani. Den icke höjdrädde kan klättra upp i kastellets torn och blicka ut över landskapet, stående på en höjd av 821 meter över havet. Bergen i närheten, vars namn tyvärr har fallit mig ur minnet, är 1900 respektive 2200 meter höga. Det finns fina vandringsleder i området, berättade vår museiguide. Alltså finns det anledning att återvända en helg senare under våren, med bekväma skor och matsäck i väskan.

Vi hade blivit rekommenderade en lunchrestaurang, men då den visade sig vara stängd ringde museikvinnan några samtal, och tog oss med till ett annat ställe som öppnades endast för oss: trattorian Il Casale La Foce.  Ägarinnan, tillika kocken, sladdade in på grusplanen vid restaurangen någon bråkdels sekund före vår infart. I solen, med de vackra bergen som fond, åt vi sedan en fantastisk lunch lagad av den fortkörande damen och hennes mor. Antipasti (förätter), en primi, en primi till (alltså två pastarätter), secondo (huvudrätt) och sedan kaffe och kaka på det. 

Vi fick också provsmaka damernas hemgjorda likörer.  Först fick vi en gjord på Vild fänkål, sedan en med Gentiana-rot och till sist en gjord på Corniolo, ett rött bär av kornell-släktet som jag inte har lyckats finna någon svensk motsvarighet till. Mycket goda alla tre kan jag försäkra! :-) 

Grekisk bossanova och mer Ekologi

Ja, den ekologiska trenden verkar fortsätta starkt även här. Under ett lunchbesök på den mycket trevliga restaurangen Melilitos fick jag dessutom höra (för mig) ny musik, och jag frågade ägarinnan vad som spelades. Det var Eleni Tsaligopoulou, eller Ελένη Τσαλιγοπούλου som hon stavas på grekiska. Efter att ha fått namnet även på albumet begav jag mig raskt till en gammal hederlig skivaffär (så hette det på 80-talet). Hittade ej det album jag sökte, men väl tre andra av henne, vilka lika raskt inhandlades. 

Ekologiskt café

På café Pure Bliss kan man äta ekologisk frukost, dagens lunch eller något annat gott. Caféet ligger på Rombis, nära shoppinggatan Ermou. En förmiddags-cappuccino (storstadens version av 11-kaffet) slank ner här på söndagen, tillsammans med en saftig morotskaka. Det finns även ekologiska produkter till försäljning och en burk mandarinmarmelad inhandlades av undertecknad. Väldigt god!