Goulandrismuseet, även kallat det Cykladiska museet |
Från dag 1 av min vistelse här i Aten, har jag diskret spanat i bättre såväl som sämre affärsinrättningar efter en cykladisk figurin att ta med hem. I en stad som fullkomligen översvämmas av souvenire- och museibutiker torde det vara en lätt uppgift, men icke! Detta beror på att jag är en krävande och dessutom mycket vankelmodig figurin-spekulant. Sökandet efter just min cykladiska figurin påbörjades nämligen redan 1996. Under våren det året hade jag läst min första termin på universitet i ämnet Antikens kultur- och samhällsliv och omedelbart fastnat för just den cykladiska kulturen. Sommaren samma år båtluffade min goda väninna Erika och jag tillsammans under tre veckor i just Cykladerna.
Det var för övrigt en fantastisk resa, min allra första till Grekland. Med en konstvetare som resekompanjon är det kanske inte så förvånande, vår ungdom till trots, att de tre veckorna på luffen faktiskt innehöll ungefär lika delar av finkultur och, ja, låt oss säga "annan" kultur... Sedan dess har jag spenderat åtskilliga månader i detta land, men varje gång återvänt hem utan den där figurinen. Hur ska det gå den här gången?
Det var för övrigt en fantastisk resa, min allra första till Grekland. Med en konstvetare som resekompanjon är det kanske inte så förvånande, vår ungdom till trots, att de tre veckorna på luffen faktiskt innehöll ungefär lika delar av finkultur och, ja, låt oss säga "annan" kultur... Sedan dess har jag spenderat åtskilliga månader i detta land, men varje gång återvänt hem utan den där figurinen. Hur ska det gå den här gången?
Nationalmuseet i Aten |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar