Det går naturligtvis inte att vistas i Aten i dessa dagar utan att påverkas av och förhålla sig till det som sker i samhället. Stämningen är märkbart låg och dämpad generellt. Människor på gatan och i butiker börjar spontant tala om den rådande situationen och det verkar som om många vill berätta hur det EGENTLIGEN är, då de är rädda att övriga Europa har fått en alltför ensidig bild av problemen. Senast igår talade jag med en butiksägare som var fullständigt uppgiven. Det kommer att följa svåra tider och många mänskliga tragedier på denna ekonomiska kris.
Som utlänning med avsikt att utföra ett par veckors studier och kanske se sig omkring i Attika litegrann, drabbas man (förutom stor oro för de grekiska vännerna) egentligen mest av praktiska problem i och med alla de parallella strejker som pågått de senaste veckorna. Metro, taxibilar, museer, arkeologiska siter, banker, båtar och sist men inte minst sophämtningen har stått stilla.
En annan sak som jag reflekterat är att de mesta känns ganska dyrt i Aten nu, mot när jag var här på Svenska institutets arkeologiska kurs vår-vintern 2005. Metrobiljetter, en kopp kaffe, mat i såväl butiker som på restaurang, har ökat i pris.
Grekerna är vana demonstranter vid det här laget. Gemene atenbo och demonstrant tar på sig gasmask eller munskydd, smörjer någon vit pasta runt ögon och näsa till skydd mot tårgasen. Man visar sitt missnöje men kastar inte sten och molotov-cocktails. Det har ändå varit ganska våldsamt sista veckan, men många bränder och förstörda butiksrutor efter det att dagens manifestationer tagit slut och de mer våldsbenägna elementen dröjer sig kvar på stan´. I torsdags kväll låg polisens tårgasdimmor täta över centrum och det hör tyvärr inte till ovanligheterna i Aten. Det kändes lätt absurt att promenera bland aska och pyrande härdar, för att inte tala om den ambivalens man kände när man ändå valde att inte gå tillbaka hem utan gick och satte sig i en bar en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar