James Tissot på Chiostro del Bramante

Efter arbetsdagens slut traskade jag ner på stan´ för att se en utställning i Chiostro del Bramante. Denna tidigare klosterbyggnad ligger en stenkast från Piazza Navona och är verkligen ett favoritställe! Klosterbyggnaden är från tidigt 1500-tal och renoverades av en stiftelse för cirka 15-20 år sedan och härbärgerar utställningslokaler, bar/café, restaurang och en bokshop. Bara att besöka caféet, ta ett glas eller en kaffe och blicka ner över den vackra innergården är också väl värt att göra. Jag har sett ett antal utställningar där tidigare och har aldrig blivit besviken. Producenterna tycks arbeta mycket med att kontextualisera vad ämne/vilket tema det än gäller. En audio-guide ingår alltid, och som student betalar man endast 5 euro i inträde (ordinarie pris i år är 13 euro). Dessutom har de öppet på måndagar och varje dag alltid till minst kl 20.00.

Just nu och en bit in på nästa år visas den första större Tissot-utställningen någonsin i Italien. James Tissot (1836-1902) var periodvis mycket framgångsrik redan under sin livtid. Tissot hade onekligen ett spännande liv. Han började arbete som konstnär i Frankrike, men flyttade till England i de politiska efterdyningarna av det fransk-tyska kriget 1870. Där mötte han sin stora kärlek Kathleen Newton och gjorde lite av skandal genom att leva med henne trots att hon var frånskild och hade två barn. Newton återkommer som modell i många av Tissots målningar. När hon tragiskt gick bort i tuberkulos flyttade Tissot tillbaka till Frankrike. Hans karriär fick en aprupt vändning när han år 1885 fick en religiös uppenbarelse och sedan endast målade bibliska motiv. Denna sistnämnda period finns inte representerad i utställningen i Chiostro del Bramante.

Jag tycker mycket om hans måleri, som ofta skildrar kvinnor och väldigt ofta Kathleen Newton. Utställnings-producenterna lyfter i många av tolkningarna och i de stämningsgivande citaten utställningen fram att det handlar om att se, om att bli betraktad etc. Tissot skildrade återkommande kvinnor som blir betraktade och beundrade, samtidigt låter han många av kvinnorna titta rakt på betraktaren av tavlan på ett vis som får i alla fall mig att tänka på styrka och frihet, snarare än objektifiering.

Utställningen visas t.o.m. 21 februari 2016